Judyth Baker

lördag 21 december 2013

David Reitzes och Pat Speer i samband med 50-årsdagen...

Är bägge två veteraner inom JFK research, på var sin sida i debatten. Det här är två seriösa researchers som ägnat mycket tid och energi åt ämnet och bägge har författat egna artiklar som behandlar snart sagt varje aspekt av mordet på Kennedy. I samband med 50-årsdagen har de skrivit var sin artikel, bägge mycket läsvärda.

Först, David Reitzes artikel som inledningsvis publicerades för prenumeranter av Skeptic Magazine, som alltså produceras i USA. Mycket intressant från en researcher som ändrat ståndpunkt och som numera anser Oswald ensam skyldig. Här inledningen:

JFK Conspiracy Theories at 50:
How the Skeptics Got It Wrong and Why It Matters

Since late 1964, when The Warren Commission announced its conclusions that Lee Harvey Oswald alone killed the 35th President of the United States, John Fitzgerald Kennedy, and that there was no evidence of a conspiracy, skepticism of its findings has become a persistent obsession that has lasted 50 years.

In this article from Skeptic Magazine issue 18.3 (2013), David Reitzes recounts some of the most durable myths and conspiracy theories, and reminds us that the job of a skeptic is to use critical thinking to properly assess the evidence, and to use our critical faculties to distinguish verifiable evidence from idle speculation, not to merely doubt for the sake of doubting.
Skeptic magazine publisher Michael Shermer did a number of media interviews surrounding the 50th anniversary of the assassination of JFK, and wrote this opinion editorial for the Los Angeles Times. When Shermer was on Michael Medved’s popular national radio talk show, the host commented on the air that of the thousands of published works he has read about the JFK assassination, the new Skeptic magazine article (below) was by far the best short piece he had ever seen. Please enjoy this article from Skeptic.

Och här kan hela Davids artikel hittas:

http://www.skeptic.com/reading_room/jfk-conspiracy-theories-at-50-how-the-skeptics-got-it-wrong-and-why-it-matters/



Pat Speer har en lite annan infallsvinkel men det är ändå lite av en sammanfattning, alltså från en researcher som anser att det föreligger en konspiration:

The Onslaught: the Media's Response to the 50th Anniversary of the JFK Assassination

 

For decades now, single-assassin theorists and media pundits have been claiming 1) that the majority of Americans believe President Kennedy was killed by a conspiracy because they've been exposed to so much conspiracy-oriented material, and 2) the creators of the conspiracy-oriented material do so to make money, because that's where the real money is, in claiming Kennedy was killed by a conspiracy. These are truly some of the BIGGEST LIES ever told about the assassination. And yet they are repeated over and over. So, on the lead-up to the 50th anniversary of Kennedy's assassination I decided to put this to the test, and record how much conspiracy-oriented material is pushed upon the public, versus how much Oswald did-it-all-by-his-lonesome-and-we-should-all-get-over-it material is pushed upon the public.

Och hela artikeln finns på Pat's sajt här:

http://www.patspeer.com/the-onslaught
Oavsett vad man anser om hur mordet gick till är det här två av de mest läsvärda skribenterna i ämnet, som jag ser det.

lördag 14 december 2013

JFK - Dick Sundevall på Nätmagasinet Paragraf mästrar sina läsare?

När en prisad journalist av Dick Sundevalls (DS) kaliber tar sig an ett ämne så förväntar man sig inget mindre än att man ska erhålla en hyggligt begåvad genomlysning oavsett om man instämmer i de ställningstaganden som görs eller ej. När han i egenskap av chefredaktör släpper igenom artiklar andra journalister skrivit, så är det rimligt att anta att DS är väl insatt i ämnet och vad skribenten representerar.

Efter några månaders personliga erfarenheter från Sundevalls sajt Nätmagasinet Paragraf så måste jag förvånad tyvärr konstatera att DS agerande är både okunnigt och otrevligt.

När jag via en god vän fick reda på att det på Paragraf fanns ett stort antal artiklar om mordet på Kennedy 1963 var min första tanke att detta var bra, det är inte ofta den här händelsen ges något större utrymme i svenska medier. Journalisten Staffan Westerberg (SW) hade gjort en genomgång av konspirationsteorierna kring Kennedymordet, sammanlagt tolv artiklar. Något nytt finns inte i genomgången. som är hämtad från diverse konspirationsförespråkares böcker, några välkända, andra kanske mindre kända, i synnerhet för en svensk läsekrets.

Entusiasmen tog dock ganska omgående slut, när jag läst igenom artikeln om ”Kvinnan som offrades” och blev bara mindre ju fler av de här artiklarna jag gick igenom.

Själv tillhör jag de som anser Oswald skyldig till mordet, men lämnar däremot öppet för att han kan ha haft medhjälpare. Att detta är en serie som behandlar konspirationer är trots det lovvärt, på sajten kan ju då diskussionen föras i kommentarsfälten i den mån man har synpunkter på vad som tagits upp. Det var exakt vad jag gjorde, först i samband med artikeln om Judyth Baker.

Hon är alltså kvinnan som påstår sig bland annat ha varit älskarinna till Oswald under sommaren 1963 kort före mordet. Hennes historia kom först i ljuset 1999, när hon trädde fram. Bland hundratals researchers väckte hennes berättelse naturligtvis stor entusiasm, inledningsvis. Vartefter hon på diverse Internetsajter och genom massor av mejlkonversationer utfrågades stod det alltmer klart att den här kvinnans historia inte håller måttet. Helt enkelt därför att en stor mängd felaktigheter, inkonsistenser och andra egendomligheter uppdagades ju fler frågor hon svarade på. 

Själv hade jag personliga erfarenheter av Baker, eftersom jag 2008 noterade att hon påstod sig ha erhållit politisk asyl i Sverige. Det uppfattade jag som oerhört anmärkningsvärt, kan det verkligen vara sant? Genom lite research tog det endast ett par veckor så hade jag fått tillgång till både Migrationsverkets och Migrationsdomstolens beslut i hennes ärende.

Hon blev först nekad asyl 2007, överklagade beslutet lite senare på hösten 2007 och fick sedan 2008 återigen avslag. Glasklart med andra ord, Baker hade hittat på detta med att hon fått asyl här i landet. Anledningen blir också den glasklar när man sätter in hennes agerande kring detta i sammanhanget. Baker har under många år sagt sig vara förföljd och jagad av diverse mörka krafter, oklart vilka, men insinuationen är att det är den amerikanska underrättelsetjänsten som är ute efter henne. Att i det läget kunna påstå att hon minsann fått asyl i ett västerländskt land till följd av dessa trakasserier vore förstås en riktig höjdare vad hennes trovärdighet beträffar. ”En utländsk regering tror minsann på min berättelse!”. Nåväl, så är det nu inte och det är idag en mycket, mycket liten del av alla de hundratals researchers som ägnar sig åt Kennedymordet som betraktar denna kvinna som något annat än en, tja kvinna med problem att skilja på fantasier och verklighet.

En som dock tillhör denna lilla minoritet av intresserade är just journalisten Staffan Westerberg. SW försvarade i Paragrafs kommentarsfält hennes historia, oavsett hur många bevis på att hennes historia är en fantasi, jag tog upp. Det är inget konstigt, jag hade hört talas om SW tidigare, att det fanns en annan svensk som ägnade sig åt Kennedymordet och kände till att denne var en konspirationsförespråkare. 

I övriga artiklar på Paragraf beskriver SW konspirationsförespråkarna som ”oberoende researchers” och de som anser Oswald skyldig, återkommande som ”desinformatörer” eller ”CIA”. Det är givetvis ett djupt ohederligt förhållningssätt och borde inte förekomma i artiklar som Paragraf står bakom, det är självklart. SWs metod är genomgående att i artiklarna inte bara beskriva konspirationsteorierna, utan också att personligen förklara sin egen ståndpunkt om varför han anser dem trovärdiga. 

Alltså, allihop av dessa teorier.

SW förklarar aldrig, trots den långa artikelserien hur detta egentligen går ihop? En sak är mycket säker, beträffande mordet på Kennedy: han mördades på ett sätt. Av detta kan man alltså dra slutsatsen att de allra flesta konspirationsteorierna är felaktiga. Det är enkel matematik.

Jag har ända sedan mitten av sjuttiotalet ägnat mig åt mordet. I perioder mer eller mindre, allt sedan dess. Känner många researchers personligen och har debatterat mordet i många år på diverse forum i USA. Jag har med andra ord mycket god kunskap om hur research-landskapet sett ut och ser ut. Och vet alltså att den version av konspirationsförespråkare SW tillhör ligger allra längs ut på skalan bland dessa, han tillskriver sig tron på teorier som sedan länge är avförda från dagordningen, han litar på vittnen som för decennier sedan avslöjats som lögnare, etc, etc.

Nu senast är SW ”Senior Member” i sällskapet OIC ”Oswald Innocence Campaign”. Baserat på ett foto taget av en AP-fotograf när Kennedy mördades, hävdar de att det är Oswald som står i dörren vid skolbokslagret och alltså inte kan ha befunnit sig på sjätte våningen i huset och kan därmed inte vara skyldig till mordet. Denna inställning har de trots att mannen på fotot identifierat sig själv, en arbetskamrat till Oswald, Billy Lovelady, och att flera vittnen sagt exakt samma sak. Inget vittne, eller ens Oswald själv, hävdade att Oswald fanns utanför huset vid ingången. Trots detta insisterar OIC – ”det är Oswald”. Av bland annat den här anledningen har en mycket stor majoritet bland de som förespråkar en konspiration tagit avstånd från OIC. En annan anledning är att dess mest prominente medlem är Jim Fetzer, en professor i filosofi som ägnat sig åt mordet och tillhör samma exklusiva skara som SW bland konspirationsfolket, dvs i utkanten. För svenska förhållanden har Fetzer en hel del likheter med Lasse Krantz och hans ståndpunkter kring Palmemordet. Initialt kunnigt med många befogade frågeställningar, för att med åren övergå till rena stollerierna. Fetzer är i USA en välkänd CT – conspiracy theorist. Inga månlandningar har ägt rum, den amerikanska regeringen står bakom 9/11 där inga plan flögs in i WTC-tornen osv. Fetzer är numera av utkastad ifrån i stort sett alla sammanhang som har med mordet att göra – inte ens andra konspirationsteoretiker vill något med honom att göra.

Jag tar upp detta därför att det är relevant att känna till när man läser hur OIC och SW presenteras på Paragraf.

Staffan ingår i gruppen Oswald Innocence Campaign tillsammans med de viktigaste oberoende utredarna av Kennedymordet i USA.”

Det här är inget annat än rent nonsens. Den enkla sanningen är inte bara en annan utan den direkt diametralt motsatta: De flesta utredare i USA, oavsett vad de anser om mordet, tar starkt avstånd från OIC och ifrån Jim Fetzer. På ren svenska, en del av medlemmarna här är inget annat rena stollar som inte har ett dyft med seriös research att göra. Ett favorit-uttryck de gärna använder om alla som inte instämmer i slutsatserna är "Kennedy-killers". Det säger en del om dem och om de här stollarnas kompetensnivå.

Detta vet naturligtvis Westerberg. Frågan som är mer aktuell är dock om Sundevall och Paragraf tagit reda på detta. Vet Dick Sundevall att Westerbergs approach till mordet ligger i utkanterna av de som förespråkar en bakomliggande konspiration? Min gissning är att de i bästa fall börjat ana något åt det här hållet. För vilka andra skäl skulle det kunna finnas till att Sundevall som en blixt brakar in i diskussionen för några månader sedan och till mig utbrister följande:

Skriv en egen artikel istället för att kritisera andra!”

Till följd av mina kommentarer på SWs artiklar erbjöds jag mycket riktigt att skriva ”en egen”. Jag förklarade då att jag av privata skäl inte hade tid att göra detta i den närmaste framtiden (hade både flyttat och nytt arbete i somras när detta diskuterades). Jag konstaterade också att det behövs mycket mer än en artikel för att i någon mån balansera SWs artikelserie, på detta fick jag inget svar.

Ett par månader senare skrev jag så den första artikeln (som motsvarar de två första jag nu lagt in på bloggen). Eftersom jag fortfarande inte fick några svar och kunde konstatera att artikeln inte publicerats kommenterade jag härom veckan istället ytterligare en av SWs artiklar. Diskussionen kom bland annat att handla om obduktionsfotografierna.

Så här skriver SW:

Glenn Viklund är alltså en LNer, det vill säga någon som tror på Warrenkommissionens slutsatser. Så vitt jag minns skulle du komma med en artikel där du förklarade hur mordet gick till. Jag sa då - och upprepar nu - att du aldrig kommer skriva en sådan artikel. För det kan du inte. Så du framhåller John McAdams som seriös. Du och alla andra kan ju se var läkaren Robert McClelland, som var ansvarige kirurgen när Kennedy kom till Parklandsjukhuset, säger om huvudskadan - att det var ett stort hål i bakhuvudet, vilket enbart kunde vara konsekvensen av ett skott framifrån, och som strider mot de fejkade obduktionsfotografierna. Men herr Viklund ser vad han vill se - som vanligt. http://www.youtube.com/watch?v=6Q1lYifmUXA

På detta svarar jag så här:

Tyvärr, Staffan Westerberg, sjunker du nu även här ner till de nivåer du visar dagliga prov på hos OIC. Nästa steg är givetvis att jag är desinformatör, sponsrad av CIA ? Din vän Judyth Baker föreslog detta redan för fyra år sedan, och du ansluter dig säkert snart till detta. Egentligen ska man negligera den typen av bisarra dumheter, vilket jag också gjort i några sammanhang i USA. Men jag förutsätter att en svensk läsekrets kanske inte är lika insatt i hur en del av de mer fanatiska konspirationsförespåkarna ofta agerar när de diskuterar mordet på Kennedy.

Levde du under illusionen att du skulle publicera tolv långa artiklar som i koncentrat förmedlar i stort sett varenda snurrpelles konspirationsteorier – och att läsarna därefter skulle sätta upp dig på piedestal och tacka för lektionen?

För läsarnas skull ska jag dock försäkra att jag inte har en aning om vem Harry Lind är - eller att jag på något sätt har med denna person att göra. Däremot instämmer jag i den seriösa kritik han framfört här mot det sätt på vilket Westerberg behandlar bevisningen och fakta kring mordet. Att Staffan Westerberg skulle inse hur löjlig den här typen av beskyllningar är kan man nog inte förvänta sig, tyvärr.

Dessvärre har jag inte heller några större förhoppningar att du själv inser hur du agerar, reflexmässigt. Som jag skrev nedan - ”förfalskningar”, ”lögner” och nu återigen - misstänkliggöranden eller grova anklagelser av de som inte instämmer i dina argument. Med dessa tre ingredienser kan man sålunda åstadkomma vilka slutsatser och historier som helst eftersom de facto allt som talar för något annat inte har någon relevans. Och det är en farlig väg när man väl inträtt den; allt eftersom blir det givetvis allt enklare och mer okomplicerat att avfärda fakta, bevis och omständigheter som strider mot de förutfattade meningar man själv råkar ha. Ju fler fakta som avfärdas desto starkare blir självbekräftelsen om att man är på rätt spår. Kort sagt en inställning och en insikt kring research som osvikligt kommer att leda rakt in i fördärvet. Nu har Westerberg visserligen aldrig gjort någon research kring mordet, då borde istället en sunt kritisk inställning till andras alster vara ett grundläggande krav, kan tyckas.

Men jag ska återgå till Westerbergs påståenden om förfalskningar av obduktionsfotografierna för ett ögonblick. Alltså de som avfärdats i förbifarten som "fejkade". Och faktum är att några researchers initalt hävdade med stor övertygelse att det materialet var ”stulet”, naturligtvis i syfte att dölja att mordet var en konspiration. Den kritiken avfärdades med besked den dagen familjen Kennedy överlämnade en mängd föremål, bland annat obduktionsfotografierna, till National Archives i Washington. Utanför alla protokoll var det familjen Kennedy som hade sista ordet beträffande en stor del viktigt bevismaterial, bland annat Kennedy's hjärna som somliga än idag betraktar som ”stulen” eller ”försvunnen”. Och utan att gå in på den diskussionen så är det väl känt att det var Robert Kennedy som ansvarade för detta och var den förvarades.

Under obduktionen placerades Kennedy på en obduktionsbrits som var fast placerad i den sal som användes som utbildningsfacilitet på Bethesda Naval Hospital. Då man inte ville flytta Kennedy's kropp inför fotograferingen och tagningen av röntgenbilderna användes mobil utrustning för den här proceduren, och denna var inte av – enligt dåtidens standarder – allra högsta klass. Ett klandervärt beslut, givetvis. Situationen under obduktionen har av flera beskrivits som hysterisk och förvirrad, med ett tjugofemtal personer inklämda i en förhållandevis liten lokal (och därutöver ännu fler som befann sig på en ovanliggande åskådarläktare) och det förklarar möjligen anledningen till det beslutet. Men detta är skälet till att bilderna inte heller är av absolut bästa kvalitet.

Robert Groden, konspirationsteoretiker och ”fotografisk expert”, hävdade i slutet av sjuttiotalet just detta, att fotografierna från Kennedys obduktion är förfalskade. Groden medverkade i kongressutredningen och kritiserade HSCAs slutsatser pga detta. Dagstidningen Boston Globe tillsatte 1981 en panel av, dokumenterat, professionella företrädare för att utreda saken:

”The panel of optics experts consisted of Milton Ford, associate chief of photo service for the National Geographic Society In Washington; Hudson K. Howell, vice-president and general manager of Coulter Systems Corp. In Bedford and formerly head of the photo science department for the Itek Corp., a Lexington optics research and development firm; Charles W. Wyckoff, co-owner and manager of Applied Photo Sciences in Needham, and Dr. Dieter Schellinger, chairman of the department of radiology at Washington's Georgetown University Hospital.”

Och ytterligare några med professionell kompetens ingick som sakkunniga. Panelen hade tillgång till alla fotografier (52st) och kunde inte finna några som helst tecken på att falskspel skulle existera, utan konfirmerade reservationslöst HSCAs slutsatser, alltså de Groden kritiserat.

HSCA hade alltså dessförinnan också konfirmerat fotografiernas och röntgenbildernas autenticitet via både rättsmedicinsk och fotoanalytisk expertis, där några av USAs mest kvalificerade experter inom dessa ämnesområden fanns representerade:

PART III. CONCLUSIONS
From the reports of the experts' analyses of the autopsy photographs and X-rays, the evidence
indicates that the autopsy photographs and X-rays were taken of President Kennedy at the time of hisautopsy and that they had not been altered in any manner.”

En av konspirationsförspråkarnas absoluta favoriter, obducenten Cyril Wecht, ingick i denna
kommission, och instämde i dessa slutsatser. Senare har dock Wecht ändrat sig något och är sedanlänge en uttalad konspirationsförespåkare. Varför är han så hyllad bland konspirationsfolket? Han är bara en av flera som är tämligen ensamma bland dokumenterade experter och som blivit en favorit bland dem. Och det finns givetvis fler som inte instämmer, en annan favorit i konspirationskretsar är David Mantik som gjort flera besök i US National Archives och dragit
slutsatsen att bilderna är förfalskade.

Mantiks arbete är intressant, dels därför att han faktiskt är filosofie doktor i fysik och dessutom utbildad onkolog, men också därför att han använde en ny typ av 3-D teknik under sina studier av bilderna. Däremot har mig veterligt aldrig Mantik's arbete publicerats akademiskt eller granskats av andra experter som bekräftat Mantiks antaganden.

Utöver detta finns också ett antal researchers som anser bilderna förfalskade men den viktigaste konklusionen, i mina ögon, kvarstår. Av de sammanlagt fyra expertkommissioner och paneler som granskat bilderna anser 20 av 21 av dessa professionella bedömare att bilderna är äkta. Och av detta får naturligtvis var och en dra sina egna slutsatser. Det är alltså dessutom gott om glada amatörer som utan tvekan har mängder av bestämda uppfattningar om det här materialet trots att de på inget sätt är kvalificerade att göra sådana bedömningar. Ett faktum som inte är ovanligt bland passionerade konspirationsförespråkare.

Det märkliga är att det här riktar intresset åt fel håll. För även om man anser bilderna autentiska så
återstår en hel del viktiga frågor om vilka slutsatser man faktiskt kan dra av vad det är bilderna visar
beträffande kulors riktning, antal och en del annat. Men det är en annan diskussion som jag ämnar ta upp på bloggen så småningom."

Går man nu in på Paragraf och letar fram den här diskussionen så går emellertid inte artikeln att hitta där. Därför att istället för att lägga in den skickar Sundevall följande mejl till mig (avkortat):

”Publicerar inte.

Jag har valt att inte publicera din senaste kommentar, av två skäl:
1. Den är i huvudsak ett rent personangrepp på Staffan som är helt osakligt.
2. Det är i format inte en kommentar utan snarare en lång artikel.”

Nu kan var och en som läser min artikel bedöma själva om jag ”i huvudsak” ägnar mig åt SW och omdet är osakligt. Vad som är osaklig kritik av SWs presentation, metod och svar här, har dessutom inte Sundevall kompetens att avgöra i det här ämnet. Beträffande längden så har jag i tidigare kommentarer lagt in svar som är ännu längre än så här.

Att Sundevall i diverse mejl uttrycker sig på ett synnerligen surmulet och pompöst sätt, det bekymrar mig föga. Även om jag hade förväntat mig att han håller en helt annan ton i sina kontakter med läsarna. Att Westerberg i ett annat inlägg i anslutning till det ovan också insinuerar att jag skriver under flera olika namn - vad i herrans namn det nu skulle finnas för anledning till det? eller att han också utmålar mig som "oärlig", det har herr Sundevall inga problem med att publicera.

Det som däremot bekymrar är att Sundevall på det här sättet går in och försöker styra diskussionen och tillämpar ren censur, det uppfattar jag som rena fasoner som inte hör hemma vare sig på hans sajt eller på andra där läsare uppmanas delta i debatten. Inte heller bekymrar det mig att Sundevall inget – eller i vart fall mycket lite – kan om Kennedymordet och den debatt som alltjämt fortgår, femtio år efter mordet. Om han däremot agerar på det här sättet för att skydda en dålig investering, dvs att han inte visste vad han gav sig in på när han publicerade Westerbergs artiklar, ja då är det bara ynkligt att ägna sig den här typen av överhöghet.

Eller, för att travestera den gamle kommunistledaren CH Hermansson – vilken i synnerhet Dick Sundevall borde minnas:

Nån jävla ordning får det vara...!” - på en sajt.

Någon ursäkt från Sundevall förväntar jag mig inte, utan konstaterar att något fortsatt engagemang i någon form på DS sajt kommer jag inte att belasta hans läsare med.