Judyth Baker

onsdag 27 augusti 2014

Staffan Westerberg, spekulationer, faktoider - och fakta om JFK-mordet. Del 1.


I en lång serie artiklar, 2013 på nätmagasinet Paragraf, publicerade journalisten Staffan Westerberg en genomgång av allehanda konspirationsteorier kring mordet 1963 på USAs trettiofemte president, John F. Kennedy. Ett lovvärt initiativ då det fortfarande återstår frågor kring mordet, mer än femtio år senare. Lovvärt också därför att en svensk läsekrets på så sätt får ta del av diskussionerna kring mordet framförda av en svensk journalist, på svenska.




Det visade sig dock att artiklarna i huvudsak är en ytlig genomgång av en lång rad, ofta disparata, teorier om hur Kennedy på ett eller annat sätt mördades genom en massiv konspiration som i varierande grad innehåller en lång rad parter i det amerikanska samhällslivet, bara begränsad av fantasin; maffian, Castrofientliga kubaner, flera olika underrättelsetjänster, militären, högt uppsatta regeringsrepresenter med Lyndon Johnson i spetsen och med avgörande bidrag från ett stort antal civilister som på ett eller annat sätt råkat bli vittne till händelserna, eller på annat sätt förekommer i utredningarna kring mordet och som av konspirationsförespråkare utpekats som lögnare och/eller medhjälpare till mordet.

Det enkla faktum som är alldeles säkert, att president Kennedy mördades på ett, och endast ett sätt, och hur detta påverkar de här konspirationsteorierna kommenterar inte Westerberg vidare, det saknas på det hela en röd tråd i presentationen, som tar upp såväl äldre som nyare teorier. Så länge det handlar om en konspiration förtjänar det att presenteras, tycks vara mottot.

Så långt ska man kanske inte bli förvånad, konspirationsteoriernas utveckling är idag ett sammelsurium, där seriösa researchers tankegångar friskt blandas med rent stolliga propåer om vad som hände.


Vad som enligt mitt sätt att se saken är betydligt värre är den metodik Westerberg använder.
Återkommande utelämnar Westerberg avsiktligt viktig information eller några som helst invändningar mot teorierna. Dessutom betraktas alla konspirationsteoretiker som "oberoende utredare", medan andra, dvs de som förfäktar att Oswald inte är oskyldig, beskrivs som "CIA assets" eller med liknande epitet som insinuerar att dessa inte har rent mjöl i påsen. Ett djupt ohederligt förhållningssätt oavsett vad man anser beträffande hur mordet gick till. Det finns gott om seriösa researchers på alla sidor av detta och det finns mångdubbelt fler som kan betraktas som högljudda och passionerade men dessvärre fullkomligt inkompetenta.

Inte heller skiljer Westerberg på vad som är teorier hämtade från diverse författares böcker och vad han själv anser eller ställer sig bakom. Med tanke på att ingen egentlig diskussion förekommer hur olika påståenden innehåller svagheter eller framförs som fakta hade också en del källhänvisningar varit önskvärda, där då läsare kan välja att läsa vidare. Det blir varken hackat eller malet i slutänden. Möjligen kan det bero på att Westerberg gärna skriver under på alla tänkbara teorier som presenteras. Det hade tillfört en dimension om Westerberg på ett nyanserat, istället för refererande, sätt fört en egen diskussion kring de teorier han framför i artiklarna. Återkommade presenteras vad som inte är annat än fria spekulationer, som fakta.

När man sedan till ovanstående lägger Paragrafs chefredaktör Dick Sundevalls bisarra uppträdande där han tar bort de kritiska synpunkter som diskuterats i kommentarsfälten kring mordet så blir alltså summan av kardemumman att den läsare som vill få en mer komplett bild av konspirationsteorierna lämnas tämligen tomhänta i Staffan Westerbergs presentationer. De invändningar som framfördes, och Westerbergs många icke-svar, finns heller inte kvar att ta del av.

Det är anledningen till att jag här ska ta upp en del av de invändningar och den kritik som framstår som självklar mot bakgrund av hur Westerberg presenterar teorierna och påståendena. Jag gör inga anspråk på att detta är en heltäckande genomgång, däremot tar jag fram en del som jag anser förtjänar att nämnas.

Författaren Norman Mailer.
För den som inte stött på begreppet faktoider, tarvas en förklaring. Faktoider är ett begrepp som ursprungligen myntades av den amerikanske författaren Norman Mailer och som i sin enkelhet är briljant. Mailer avser med begreppet sånt som uppfattas som fakta, refereras till så som varandes fakta, men som inte alls uppfyller de krav som kan ställas på fakta. Helt enkel fria spekulationer, rena påhitt, åsikter, teorier och så vidare. Uppgraderingen till fakta sker till exempel genom att fler tar upp samma sak, författare eller journalister som korsrefererar till varandras berättelser. Och över tid kan på så sätt vilka spekulationer som helst övergå till att bli betraktade som sanningar, som fakta. I dagens Internetbaserade samhälle kanske något att fundera kring med tanke på den flora av artiklar och berättelser i snart sagt varenda ämne som man snabbt kan ta del av på nätet. Det är lätt att förstå hur den grävande författaren Norman Mailer ställdes inför massor av situationer där det utan tvekan måtte varit svårt att skilja på vad som var vad när han researchade många av de böcker han skrev.

Eftersom jag tidigare här på bloggen skrivit en essä om mina erfarenheter av Judyth Baker börjar jag med att ta upp ett par saker som relaterar till Staffan Westerbergs (SW) artikel som handlar just om Judyth Baker (http://www.magasinetparagraf.se/historiskt/kennedymordet-del-5-kvinnan-som-offrades?page=3)

SW skriver följande beträffande hur hon återgett det ögonblick när hon första gången mötte Oswald:

Fredagen den 26 april 1963 hade 19-åriga Judyth Vary just anlänt till New Orleans från Brandenton, Florida. Judyth var en ytterst lovande student med förhoppningen om att en dag bli läkare och forskare. När det blev hennes tur vid postluckan i Civic Center råkade hon tappa sin tidning ner på stengolvet. Men innan hon hann reagera hade en ung man bakom henne i kön redan plockat upp tidningen.

– Varsågod, fröken, sa den unge mannen och log vänligt.

Det var så de träffades – Judyth Vary och Lee Oswald, skriver Judyth Vary Baker i boken Me & Lee. Efter att de utfört sina ärenden gjorde de sällskap ut från Posten.

– Du måste vara ny i stan, sa Lee. Jag kom precis hit själv. Fast jag är faktiskt född här och spenderade mina första år i New Orleans.

En förtjusande liten historia om hur kärlek kan uppstå ur de mest oväntade situationer. Just det här avsnittet av Bakers berättelse är av flera skäl ett av de mest kritiserade och omskrivna. Dessvärre för läsaren undanhåller SW medvetet just det faktum som blivit allra mest ifrågasatt kring det här mötet.

Judyth Baker påstår nämligen att den här konversationen inleddes, inte på engelska, utan på ryska!
Här har vi alltså två unga amerikaner, kring de tjugo och lite över, som på ett postkontor i New Orleans, Louisiana, år 1963, ses för första gången. Något får dem att börja prata med varann. På ryska. Att detta ter sig fullständigt osannolikt för de flesta som gått igenom berättelsen är inte svårt att förstå.

Men det jag vänder mig i första hand emot är givetvis att SW inte förmedlar detta viktiga faktum i den här historien. Ett journalistiskt skamgrepp att undanhålla detta i syfte att göra berättelsen mer trovärdig. På en direkt fråga jag ställde om detta svarade SW något i stil med att "det inte var så viktigt". Bevare oss för journalister som istället för att återge fullständiga fakta kring de ämnen de behandlar självsvåldligt klampar in och lägger till, drar ifrån eller förändrar fakta baserat på vad man vill uppnå. 

Inte heller klargör SW att han i själva verket är personlig vän med Baker och tillhör den försvinnande lilla minoritet av researchers som faktiskt betraktar Baker som trovärdig. En mycket stor majoritet av de researchers som ägnar sig åt mordet på Kennedy har för länge sedan avskrivit Bakers historia som påhittad.

"Efter vad hon var med om hade hon känt behov av att spara allt som kunde påminna henne om sommaren 1963 med Lee. Där fanns tidkorten från Reily´s Coffee Company, bussbiljetter, annonser som var riktmärken för hennes och Lee´s telefonsamtal, fotografier.

Där fanns flertalet artiklar om henne som ung lovande forskarstudent i Manatee, Florida, Harold Diehls visitkort från 1959. Jag hade också granskat hennes historia i ljuset av skeptikernas argument, men där fanns ingenting som övertygade."

En häpnadsväckande slutsats, då jag förutsätter att SW läst detta:

http://mcadams.posc.mu.edu/judyth.htm (John McAdams)
http://mcadams.posc.mu.edu/viklund.htm (Glenn Viklund)
http://www.jfk-online.com/judyth-menu.html (David Reitzes)

De här sidorna täcker det mesta av Judyth Bakers förehavanden mellan åren 2000 och 2014. Skulle mot förmodan Staffan Westerberg läsa detta och ha något att invända mot de fakta som framförs i någon av dessa sidor så är han välkommen att höra av sig, jag lovar att publicera det här. Hur någon som tagit del av det här materialet betraktar Judyth Baker som ett trovärdigt vittne är det oerhört svårt att förstå.

Eftersom detta var den inledande artikeln jag tog del av så var dock dessa fakta kring SWs metodik att behandla ämnet en bra varningssignal för vad jag hade att vänta i resten av artikelserien och detta var naturligtvis bra, varningsflaggan var hissad.

OIC (Oswald Innocence Campaign)


Den varudeklaration som SW gör kring sin egen person innehåller bland annat följande:

"Staffan ingår i gruppen Oswald Innocence Campaign tillsammans med de viktigaste oberoende utredarna av Kennedymordet i USA. Vidare är han en del av journalisten Russ Bakers nätverk av researchers, med inriktning mordet på JFK."

Det är naturligvis subjektivt vilka som kan anses vara de "viktigaste oberoende utredarna" av Kennedymordet. Personligen betraktar jag i bästa fall påståendet som rent önsketänkande. SW vet förstås, men undanhåller även här, att det inte stämmer. Det jag utan vidare påstår är att grundarna av den här sammanslutningen, Ralph Cinque och Jim Fetzer, i stort sett är uteslutna ur alla tänkbara sammanhang som sysslar med mordet på Kennedy. De är bägge rabiata konspirationsförespråkare och åtminstone Fetzer skriver under på snart sagt varenda konspirationsteori under solen. Bägge har gång på gång producerat osubstantierade och undermåligt researchade slutsatser. Bägge uppträder dessutom i diskussioner på ett sätt som föranlett dem att bli uteslutna ur forum efter forum och tro mig, anledningen till det är vare sig briljans eller övertygande argumentation.

Men vad påstår denna grupp av "oberoende utredare"?

Utgångspunkten är att Oswald är oskyldig. Det är dessutom ett krav för att få tillhöra det eminenta sällskapet att man skriver under på detta. Bakgrunden detta bygger på är en enda sak, att det finns ett fotografi som man anser bevisar detta:

Kennedy träffad, höjer händerna mot halsen. Courtesy David Von Pein.
Fotot är taget av den amerikanske AP-fotografen James "Ike" Altgens, som befann sig på den lilla gräsplätten i mitten av Dealey Plaza. Vad vi ser är presidentens limousine som nu är på väg ner mot järnvägsövergången (the Triple Underpass) på Elm Street. Tittar vi genom vindrutan så ser vi också att Kennedys vänstra hand befinner sig högt uppdragen, knuten, i höjd med backspegeln framför (grön cirkel). Att Kennedy drog upp händerna till en position strax framför halsen råder det ingen tvekan om, det vet vi från såväl filmer som vittnesmål.

Detta visar att president Kennedy för ett par sekunder sedan träffats av en kula. Uppe vid ingången till Texas School Book Depository (TSBD) ser vi också att till vänster (sett framifrån) står någon intill väggen vid entren, några trappsteg upp (röd cirkel).

Överst: Urklipp från Altgens 6, starkt förstorat. Courtesy Robin Unger.
Nedan: Oswald och Lovelady. Courtesy Copweb.be.
Denne person är, enligt OIC, Lee Harvey Oswald. Skulle denna utsaga vara korrekt så är det med andra ord uteslutet att Oswald samtidigt kunde befinna sig på sjätte våningen i byggnaden eller att han vare sig därifrån eller någon annanstans ifrån kunde ha avlossat några skott mot Kennedy. I och med detta är han således oskyldig, enligt OIC.

Problemet med fotografiet och med slutsatsen att det är Oswald ligger i att en annan anställd av de flesta bedömare är den som syns, nämligen Billy Nolan Lovelady (BL), som bland annat pekade ut sig själv på fotot under förhör med Warren kommissionen (WC). Det intygades av två andra anställda vid TSBD, Sarah Stanton och Bill Shelley. Bägge vittnade att detta var Lovelady, inte Oswald och bägge befann sig när skotten avlossades också i entren, men i skuggan och kan inte skönjas på fotot. Inget av de vittnen som kan ses strax nedanför trapporna angav i sina vittnesmål att de sett Oswald där. Oswald själv påstod i förhör med Dallaspolisen att han befann sig på första våningen i huset när skotten avlossades. Senare har ytterligare en anställd vid TSBD, Buell Frazier, också vittnat om att det var Lovelady. inte Oswald. Frazier befann sig högst upp i uppgången, också lite bakom i skuggan och kan inte ses på fotot. Det kan också nämnas att samtliga anställda på skolbokslagret som vittnade inför WC uppgav att de inte sett någon annan individ som inte hörde hemma i byggnaden vare sig före, under eller efter skottlossningen. Vilket är en förutsättning för att någon annan än Oswald skulle ha befunnit sig på sjätte våningen i fönstret när skjutningen ägde rum. Flera vittnen såg ett gevär där i direkt anslutning till att skotten avlossades.

Likheten mellan Oswald och Lovelady kan inte förnekas. Dock är det så att de flesta av arbetskamraterna på TSBD inte ansåg dem särskilt lika till utseendet. Oswald var en betydligt tunnare byggd person. WC undersökte detta också med hjälp av fotografisk expertis och drog slutsatsen att det är Billy Lovelady som syns på bilden. Genom åren har diskussionen då och då blossat upp även om de flesta konspirationsorienterade researchers anser saken utagerad och att det inte är Oswald som syns.

Så vad gör OIC så säkra på saken, ovanstående är ju synnerligen starka indikationer på att slutsatsen inte är korrekt?

En av OICs grundare, en kiropraktor vid namn Ralph Cinque, gjorde för ett par år sedan en "fotografisk analys". Cinque kom fram till att kläderna på bilden som Lovelady har inte matchar de han hade på sig den här dagen, men att de stämmer med Oswalds. RC drog också slutsatsen att bilden är förfalskad, bland annat har hårlinjen ändrats så att den bättre överensstämmer med Loveladys. RC har också på flera andra punkter kommit fram till att bilden medvetet ändrats, för att dölja att den föreställer Oswald. Resonemangen kan också hittas på den blog han skriver:

http://oswaldinthedoorway.blogspot.se/

När bilden skulle ha förfalskats, vem som gjort det eller var detta ägt rum, det har man inte visat någon bevisning alls kring. Det hör till saken att bilden gick via fax till nyhetsbyråer bara några timmar efter att den tagits. Inte heller kan man förklara hur det kommer sig att så många vittnen på platsen uppenbarligen måste ha ljugit om sina iakttagelser. Det innebär dessutom att den som ville företa sig att göra ändringar av detta fotografi måste först känna till exakt vad skulle ändras, och dessutom göra dessa förändringar med vetskap om att andra fotografier kan ha tagits samtidigt av andra som befann sig på platsen och som därmed skulle avslöja foul play? Det har OIC heller inga svar på.

Ytterligare en faktor som inte ska glömmas i det här sammanhanget är Oswald själv. Om det nu vore så att han var oskyldig och stod i den entren, varför skrek han inte ut detta till den församlade världpressen när han hade möjlighet? Flera gånger under helgen innan Oswald mördades vallades han runt i polishuset mitt framför ögonen på pressen och uttalade sig hela tiden på olika sätt, men aldrig ett ord om att han skulle befunnit sig i entren till byggnaden när skotten avlossades. Så här sa istället Oswald, direkt till den församlade pressen när han passerade förbi dem vid åtta-tiden samma kväll som mordet på Kennedy ägde rum:


REPORTER --"Did you shoot the President?"
LEE HARVEY OSWALD -- "I work in that building."
REPORTER -- "Were you in the building at the time?"
LEE HARVEY OSWALD -- "Naturally, if I work in that building, yes, sir."


Svaret är lika självklart som uppenbart - Oswald befann sig inte i entrén, ingenting pekar på detta. Ett annat svar torde väl också vara givet, det är på inga sätt de "viktigaste oberoende utredarna" som kommit fram till detta. Det är istället ett exempel på hur oseriös research leder till osubstantierade och felaktiga slutsatser. Positivt är trots allt att detta inte ens nått faktoidstadiet utan kvarstår bland de vilda spekulationerna.

Warrenkommissionens rapport kan i sin helhet hittas här:

http://www.archives.gov/research/jfk/warren-commission-report/



6 kommentarer:

  1. Hej Glenn !
    Skönt att se att du är igång igen. Tillhör dom som trott starkt på en konspiration efter att ha sett spelfilmen JFK och sedan surfat in på fel sidor. Har dock intresserat mig för ämnet och läst på vad alla (för det är många) sidor tycker och lutar starkt åt "ensam galning" och Oswald.
    Staffans artiklar läste jag först med stort intresse men blev grymt besviken över de rena fantasier som beskrevs. Mannen verkar vara paranoid.
    Har du dessutom läst hans inlägg om mordet på Bobby Kennedy? Löjligare kan det bara inte bli !!
    När han dessutom pekade ut Assange som CIA:agent i en kommentar till en artikel fick till och med Sundevall komma in och försöka lugna honom.

    Två av händelseförloppen som alltid intresserat mig extra mycket är ändå Tippit:s underliga (?) dag som slutade med hans död och sedan har jag svårt att smälta att Ruby skulle känna sådan medkänsla för Kennedys fru så att han dödade Oswald.

    Jag ser fram emot en artikel om dina tankar i dessa två frågor.
    Framförallt Ruby är det som gör att jag fortfarande bara är 95% på att det var en ensam galning.
    Tippit är jag mer intresserad av kuriosamässigt.
    MVH //
    Peter S

    SvaraRadera
  2. Hej Peter!


    Tack för ditt inlägg. Nej, jag har inte läst något om SWs tankar kring mordet på RFK - höll på att säga att det räcker och blir över med JFK....Hehe...

    Nja, riktigt så enkelt är det inte beträffande Ruby. Men inte heller vad Oliver Stone insinuerar i "JFK". Som givetvis är en underbar film, men som har mycket lite med mordet på John Kennedy att göra, den saken är klar.

    Det känns förstås trist att det snart gått ett år sedan jag la upp den här bloggen och att jag inte kommit längre, men det är tyvärr så att jag haft väldigt lite tid att skriva genomtänkta artiklar. Det kommer förmodligen en eller ett par inom ett par veckor nu, dock inte beträffande Ruby.

    Dock, om du inte känner till det, så kan ju några enkla fakta vara bra att känna till om Ruby den där dagen när han sköt Oswald.

    På morgonen fanns han hemma. Ruby var, enligt vad hans syster vittnat om, fortfarande mycket upprörd över mordet på Kennedy, han lyssnade på nyheter om händelsen när telefonen ringde. Det var en av hans strippor som ringde, hon behövde pengar och Ruby lovade henne att hon skulle få dem. I lugnt och sakta mak hoppade Ruby ur morgonrocken, åt frukost och pysslade med lite av varje innan han så småningom blev klar att ge sig iväg.

    Han tar med sig sin lilla hund, som han älskade över nästan allt annat, och sätter henne i baksätet. Därefter åker han. När han kommer in till Dallas parkerar han bilen och lämnar sin hund där. Han beger sig till Western Union kontoret för att via transfer skicka pengarna till sin anställda strippa. Han pratar lite förstrött med någon i kön.

    Fyra minuter innan Oswald mördas sker penningtransaktionen. Tiden däremellan har alltså Ruby använt till den korta promenaden till polishuset där han smiter in, fortfarande lite oklart exakt hur, med där är han bara en mycket liten stund innan Oswald leds ut, förbi honom.

    Kan tillägga också att Oswald egentligen redan skulle varit iväg med transporten, men ett extra förhör ledde till att det blev försenat. Hade detta gjorts enligt planerna hade Ruby inte sett skymten av Oswald den där dagen.

    Det låter väl knappast som ett välplanerat dåd, detta?

    //GV

    SvaraRadera
  3. Såg om JFK på svt igår o kom att tänka på din blogg. Kul med ny o väl genomarbetad artikel. Läser såklart Magasinet Paragraf o minns ibland det pinsamma för ett år sedan. Keep ut up!
    Harry.

    SvaraRadera
  4. Tack Harry. Hade hoppats kunna lägga ut en artikel ytterligare igår, men tyvärr är jag inte riktigt klar med den. Kommer snart dock. Se också kommentarerna till min artikel om Baker, mycket intressant kommentar från Robert Shoen där, som kommenterat hennes bok också på amazon.com.

    SvaraRadera
  5. Good article Glenn. Keep up the good work!

    P.S. Is there a Swedish word for moonbat?

    SvaraRadera
  6. Thanks, Bpete! Hehe, well, I'm sure we do but I'll refrain from that here. Point taken, though! :-)

    SvaraRadera