Judyth Baker

tisdag 25 november 2014

Staffan Westerberg, spekulationer, faktoider och fakta, del 2.




Det har uppskattats att mer än 100.000 människor befann sig längs den kortegeväg i Dallas som annonserades ut några dagar i förväg och där president Kennedy skulle passera förbi, den 22:a november 1963.  Från flygplatsen Love Field, där Air Force One landade och till Trade Mart, där president Kennedy skulle hålla ett tal under en lunch-sammankomst. Med såväl presidentparet, inklusive den då omåttligt populära presidenthustrun och USAs First Lady Jackie Kennedy, som guvernörsparet Connally från Texas på plats i limousinen är det inte konstigt att många också passade på att ta kameran med sig. Under presidentvalskampanjen tre år tidigare hade dåvarande senatorn John Kennedy också åkt i kortege genom Dallas, men den gången utan sin hustru. De allra flesta Texasbor hade naturligtvis inte sett någon av dem in natura tidigare.




Hela resan var minutiöst planerad så att presidentparet skulle erhålla så mycket publicitet som möjligt och dessutom så att så många vanliga Texasbor som möjligt skulle få en möjlighet att kunna se dem personligen. Kortegen från flygplatsen till Trade Mart var schemalagd vid lunchtid för att åstadkomma maximal effekt. När man tar del av många av bilderna så är det ingen tvekan om att man i Dallas hade gått man ur huse för att se president- och guvernörsparen med egna ögon. President Kennedy hade inlett sin återvalskampanj inför valet ett år senare. Delstaten Texas med sina många väljare och därmed stora antal elektorsröster skulle givetvis kunna bli avgörande i nästa års val.

Kennedy's politik hade många i det starkt konservativa Texas inte mycket till övers för, men trots detta fanns det gott om de som respekterade och gillade Kennedy på ett mer personligt plan. Och det är ingen slump att The First Lady var med på den här resan. Jacqueline Kennedy var enastående populär hos det amerikanska folket och detta var hennes första resa tillsammans med maken efter det tragiska dödsfallet av deras nyfödda son några månader tidigare. Det är väl känt att hon inte var särskilt förtjust i en del av de politiska plikterna, men hon förstod mycket väl hur viktig den här resan var. Resan runt Texas hade dagarna innan man anlände till Dallas varit en enda lång succé för Jackie, och därmed också för presidenten.

Som tydligt framgår av bilderna här var många av de foton vi kan ta del från den här resan också av utmärkt kvalité. Detta då alla resor av den här kalibern regelmässigt bevakades av ett stort antal proffsfotografer från nyhetsbyråer, press, tv-stationer och så vidare. Exakt hur många som befann sig på eller vid Dealey Plaza när mordet ägde rum är inte känt, men uppskattningar via de filmer och foton som togs, ligger på drygt sexhundra personer. En alfabetisk listning av 216 st av dessa finns här, där man också kan se exakt var de befann sig när skotten föll samt deras vittnesmål. Det är också belagt att c:a trettiofem personer tog foton eller filmade på platsen vid tidpunkten för mordet. Nya, dvs tidigare okända, filmsekvenser och foton har dykt upp med jämna mellanrum sedan mordet ägde rum och det kan givetvis inte uteslutas att fler kommer att se dagens ljus i framtiden. 



Och kanske kan det tyckas egendomligt att trots alla dessa film- och stillbildskameror i händerna på åskådarna runt Dealey Plaza så existerar inga bilder av någon skytt i något fönster på skolbokslagret, TSBD, och inte heller från någon annan byggnad vid Plazan. Men alla hade naturligtvis ögonen på limousinen och dessutom var hela skottsekvensen över på mindre än tio sekunder. Dealey Plaza ger också upphov till ekon som gör det mycket svårt att avgöra varifrån ett ljud uppkommer. Vittnen som befann sig bara några meter ifrån varann, redogjorde för en lång rad olika uppfattningar om varifrån skotten kom. Allt detta förklarar i någon mån varför inga foton där en skytt kan ses, existerar.

Förslag har däremot inte saknats, researchers av alla de slag har tyckt sig se skyttar lite överallt runt Dealey Plaza enligt egna, passionerade undersökningar av olika fotografier. Nästan utan undantag har dock samtliga avfärdats både av andra researchers och av olika kommissioner.

Dock finns det åtminstone ett fotografi där vissa fortfarande anser att en skytt kan skönjas. Det gäller det berömda Polaroid-fotot taget av Mary Moorman. Det här fotot är taget i stort sett samtidigt som ett skott träffar Kennedy i huvudet och dödar honom.



Inom rektangeln, ovanför den främre muren och bakom staketet, skulle det enligt två researchers, Jack White och Gary Mack, finnas en person med ett gevär anlagt och dessutom antas det visa en mynningsflamma. Senare  benämndes detta -  Badgeman. Mack, som för övrigt fungerar som intendent vid 6th Floor Museum på Dealey Plaza, uttrycker sig numera i ganska försiktiga ordalag om vad det är som syns. När detta först presenterades i början av åttiotalet var det i betydligt mer starka ordalag om att detta troligen var en människa med ett gevär som syns (den digitala kopian ovan ger inte möjlighet att se detaljer, det är ett mycket litet område som det handlar om).

JFK researchern Dale K. Meyers genomförde en grundlig undersökning av fotografiet och den påstådda Badgeman. Meyers slutsats, som också är densamma som Discovery Channels undersökning, visar att proportionerna och storleken på den påstådda skytten är såna att han måste ha befunnit sig flera meter bakom staketet och dessutom från en upphöjd position. Inget vittne, t.ex., Lee Bowers, Abraham Zapruder eller Marilyn Sitzman (Zapruders assistent), som alla hade utmärkt uppsikt över området bakom staketet, stödjer att någon skytt synts i en sådan position. Sitzman uttalade bland annat i en lång intervju 1965 med researchern Josiah Thompson att hon hört skotten komma "från någonstans till vänster om mig, ovanifrån", alltså i riktning TSBD. I senare intervjuer, bland annat en strax innan hon avled 1993 ville hon inte utesluta att någon kunde ha avfyrat ett vapen "med ljuddämpare i så fall" från en position bakom staketet på gräskullen. Det förefaller inte konstigt om hon likt så många andra vittnen påverkats av den debatt som rasat under många år, och kanske också Oliver Stones film JFK. Inget vittne säger sig ha sett en skytt vid gräskullen.

Notera också de tre männen på trapporna lite snett framför, till höger om och ovanför limousinen. Någon sekund efter fotot togs vänder de blixtsnabbt om och rusar uppför trapporna. De har sett hur Kennedys huvud exploderar och reaktionen är reflexmässig, bort från farozonen. Fanns det någon skytt bakom dem så framstår det ju som självklart att de säkerligen inte hört något skott avfyrat bakom sig, en skytt som de således därefter skulle springa rakt emot. Detta kan ses i filmen som togs av Orville Nix från andra sidan av Dealey Plaza.

Den medicinska bevisningen är ett kapitel för sig som jag ska återkomma till, men ingen av de experter som deltagit i någon av de kommissioner som granskat den medicinska bevisningen anser att Kennedy träffats av ett skott framifrån. Sammanlagt är detta alltså trettionio personer, samtliga tillhörande den absolut främsta expertis USA haft att tillgå inom sina respektive medicinska ämnesområden.

Att ett skott avfyrats från det hållet är naturligtvis heller inte samma sak som att det träffade sitt mål. Sammanfattningsvis vill jag påstå att i termer av sannolikheter så är det utan tvekan mycket stark övervikt mot att inget skott avfyrades från gräskullen.  Omöjligt - nej, sannolikt, nej.

Nåväl, att någon skytt inte finns dokumenterad på bild har på inget sätt hindrat spekulationerna kring vilka personer det de facto är som syns på en del av de bilder som togs, i synnerhet på eller i omedelbar närhet till Dealey Plaza. Allt ifrån den blivande presidenten Bush1 och den blivande presidenten Bush2, via diverse välkända yrkesmördare, påstådda CIA-agenter och politiska högerfanatiker/extremister till olika mindre välkända maffiamördare, har av passionerade konspirationsförespråkare förklarats befinna sig på platsen när mordet på Kennedy ägde rum.

Logiken i detta är i många fall häpnadsväckande. Föreställer man sig att man deltar i och/eller har kunskap om att USAs president ska mördas, hur, när och var detta kommer att ske, så är det ingen överdrift att påstå att det finns en plats på detta jordklot där man på inga villkor ska befinna sig när det äger rum; och det är självfallet Dealey Plaza i Dallas, den 22:a november 1963.

Av alla märkliga förklaringar jag tagit del av som skulle motsäga detta, är den ena mer bisarr än den andra. Som exempelvis att man vill vara på plats för att bevittna en historisk händelse, eller att man äntligen ska få se när landsförrädaren John F. Kennedy tas av daga.

Redan på detta stadie torde flertalet av de som föreslås vara fotograferade på platsen kunna räknas bort. De fotografier där diverse personer påstås vara avbildade visar uteslutande situationer som är allt annat än dramatiska. De syns i mängden av människor och betraktar kortégen eller syns gående vid Plazan. Att alla de som föreslagits alltså skulle haft något operativt ansvar på platserna de befann sig enligt fotografierna, förefaller knappast särskilt sannolikt. De påstådda CIA agenter eller maffiamördare som det ibland påstås handla om, tillhör förmodligen de mest ljusskygga individer man kan föreställa sig. Att dessa helt ogenerat, bland folk, kameror, poliser och Secret Service-agenter skulle visa upp sig på platsen där Kennedy mördas framstår - om uttrycket ursäktas, som både skrattretande och suicidalt. De är både tränade i och har erfarenhet av att vara osynliga "i tjänsten". Och det är ingen överdrift att påstå att visa upp sig i anslutning till mordet på Kennedy skulle strida mot varje uns av självbevarelsedrift, varje erfarenhet de lärt och varje instinkt de kan förmodas inneha.

Logik i all ära, inget hindrar givetvis att somliga kan visa sig agera fullständigt ologiskt och rentav idiotiskt, också de som mördar presidenter. Så är det naturligtvis, men jag anser ändå att ovanstående förtjänar att nämnas och funderas på i det här sammanhanget. Och jag blev följdaktligen inte förvånad när jag gick igenom Staffan Westerbergs (SW) artikel rubricerad "CIAs dubbelgångare" (del 11 av SWs artiklar).

Det är mycket som förtjänar att kommenteras av vad SW skriver i den här artikeln. Jag väljer dock att försöka hålla mig till det som avser de foton SW diskuterar kring. Artikeln inleds med ett par bilder där SW bland annat kommenterar så här:

"Av alla kända och publicerade bilder tagna vid Dealey Plaza den dagen är det bara en person som var klädd i en sådan rock och hatt. Strax innan skotten stod den mannen bredvid en man som var slående lik hans gamle radarpartner Lucien Conein från CIA:s begynnelse."

Här bilderna som avses:



Låt oss först studera fotot ovan. De inflikade bilderna upptill visar den ökände CIA agenten E. Howard Hunt, därom råder inga tvivel. Vem mannen mitt i bilden är, vet däremot ingen. Han befann sig bevisligen på Dealey Plaza omedelbart efter att skotten föll, och finns också på någon ytterligare bild, lugnt gående mot gräskullen, dit många begav sig i förvirringen strax efter skotten. Att det finns vissa likheter med Hunt är det heller ingen tvekan om. Men det är också så att den där Fedorahatten var ett vanligt manligt attribut i Texas på sextiotalet, liksom den rock mannen bär. Alldeles säkert massor av män som klädde sig på det här viset vid den här tiden.

Inte heller går det att identifiera mannen via ansiktet. Bildens kvalité och fokus räcker inte för någon slags identifiering, oavsett vem mannen är. Om Howard Hunt och hans son och de historier de vittnat om, kan man ganska snabbt bilda sig en uppfattning via lite Internet-sökning. Howard Hunts eget vittnesmål är knappast trovärdigt, mannen var en notorisk lögnare och vad han uttalade vid sin dödsbädd kan inte utan vidare verifiering anses ha något större värde. Dessutom råder det delade meningar om vad det egentligen är Hunt säger vid sin dödsbädd.

Vi går vidare till nästa bilder i Westerbergs artikel:

Lucien Conein


I cirkeln ser vi dels, åter en man i Fedorahatt, delvis skymd av MC-polisen. Och dels, till höger i bild (till vänster om mannen i Fedorahatt) ytterligare en person i cirkeln. 

Först kan man konstatera att huruvida Fedoramannen i denna bild är samma person som i bilden ovan inte alls är säkert. Det kan vara så, men baserat bara på påståendet att "bara en man var klädd så" går det naturligtvis inte att avgöra med säkerhet om det verkligen är samma person som på bilden ovan.

Den andre mannen, som av en del konspirationsförespråkare ansetts vara Lucien Conein, har definitivt likheter med Conein. Denne var dessutom också CIA-agent och sysslade med många ljusskygga operationer åt CIA, en kortare biografi finns här. Det faktum att dessa två, bara sekunder innan skotten avlossas, befinner sig så nära varandra skulle ju kunna tyda på att det kan ligga något i misstankarna om att det verkligen är Hunt och Conein som finns på bilden? När Westerberg på det här sättet spekulerar kring fotografier och vad de visar, så vore det återigen förtjänstfullt om han inte undanhåller sånt som läsaren bör informeras om. I det här fallet finns nämligen en ganska anmärkningsvärd berättelse kring just fotot ovan med de två männen i cirkeln.

Fotot med de två männen längs Houston Street ovanför presidentparet togs av James "Ike" Altgens, alltså samma AP fotograf som tog det berömda fotot där Kennedy just skjutits genom halsen och syns med uppsträckta händer mot halsen genom limousinens vindruta. Också den här bilden hade via AP publicerats i olika dagstidningar i USA.

Den konspirationsorienterade researchern Allan Eaglesham kontaktades 2008 av Frank Caplett, som hade en intressant berättelse om fotot. Vid ett besök i Texas 1999 hos en pensionerad gammal dam hade han råkat se en inramad version av fotot, upphängd på väggen hos den gamla damen, inklusive den tidningsartikel som författats i anslutning till bilden. Vid en fråga hade den gamla damen, vid namn Imogen Adams, förklarat att jodå, det är min man Robert på bilden, "vi har haft den där artikeln och bilden på väggen i många år och är väldigt stolta att min avlidne make fotograferades tillsammans med president Kennedy hans sista dag i livet". Eaglesham talade sedan med den gamla damen per telefon och kunde konstatera att hon gav en mycket trovärdig berättelse och att historien för hans del, därmed var avslutad. Det var Robert Adams på fotot - inte Lucien Conein:

Robert H. Adams

"I am grateful to Morgan for following up on the information provided by Frank, thus clarifying the situation further. Beyond a reasonable doubt, the man with the "widow's peak," in the photo taken by James Altgens at the corner of Main and Houston, was not Lucien Conein. -- Allan Eaglesham (1/30/11)"

Historien kan läsas här. Som är brukligt inom de konspirationsorienterade kretsarna i USA, accepterades inte historien av somliga, bland annat därför att datumet som synes vid artikeln var felaktigt. "Typisk CIA false flag!" och så vidare. Westerbergs mentor, Jim Fetzer, hade sedan tidigare ansvarat för publikationer där det konstaterades att det definitivt var Conein på bilden och vägrade erkänna att han misstagit sig. Om Westerberg avsiktligt undanhåller den här historien vet jag förstås inte. Men som jag föreställer mig att de flesta instämmer i, bör den berättas så att läsaren själv kan forska vidare och ta ställning till vem det är bilderna föreställer. Några verifierande fakta som skulle stödja att Conein faktiskt befann sig i Dallas den här dagen, har mig veterligt aldrig framkommit.

Mer om Staffan Westerbergs artikel, del 11, följer i nästa inlägg,,